måndag 28 juli 2014

Slö

Här händer det, i vanlig ordning, inte så jädra mycket. Men nu kan jag i alla fall skylla på värmen. "Man ska inte gnälla" säger en del. Joho, säger jag. Den här värmen äter upp mig. Orkar inte ens tänka färdigt tankar, går runt och halvsover och drömmer om höstlöv.
I helgen var jag i Helsingborg med fina vänner. Drack öl och badade och åkte hem. Att återgå till verkligheten var inte nådigt, kan jag tala om.

Begrava varandra i sand och dricka likör. You can't beat that with a stick. 

tisdag 22 juli 2014

Fredrik och Fredrick. Dum och dummare.

Malm och Federley. Sveriges största Israel-kramare.
Vore intressant att höra hur de tänker kring "konflikten" i Gaza.
Fredrik Malm; tycker du fortfarande att EU bör sälja vapen till Israel och att det är löjligt med bojkott av israeliska varor?
Fredrick Federley; känns det fint att du skänkt pengar till en armé som skjuter ihjäl barn?



torsdag 17 juli 2014

Visste ni detta?

T-rex var vegetarian! Jo för fan. Det säger nämligen Mats Molén. Han är evolutionskritiker, så han vet vad han pratar om. Om ni har tio minuter att slå ihjäl och vill lyssna på lite dravel.

Lite så här tänker jag.


söndag 13 juli 2014

Reds

För ett tag sedan var det någon som frågade efter film- och boktips. Nu har jag sett en film jag kan rekommendera, nämligen den här skatten från 1981 med Warren Beatty och Diane Keaton. Den utspelar sig efter första världskriget, i röda intellektuella kretsar. Huvudpersonen är baserad på den amerikanska journalisten John Reed, som var med och utformade det kommunistiska partiet i USA. Hans fru, socialisten Louise Bryant spelas av Diane Keaton och de utgör ett underbart filmpar. Med finns även Emma Goldman och Eugene O'Neill, som var vänner till paret Reed-Bryant. Det är en mycket spännande och gripande film som speglar en intressant tid i vår historia och det politiska klimatet i amerikansk mellankrigstid. Se den.


Vackra människor.


onsdag 9 juli 2014

Birro ♥ Birro

Förlåt, men det går inte. Jag försökte, det gjorde jag verkligen. Jag såg att Marcus Birro skrivit en krönika om sin tro och tänkte att jag skulle läsa den förutsättningslöst, inte döma ut honom direkt. Men han gör det inte lätt för mig. Han börjar med att gnälla om att svenska kyrkan är "kliniskt befriad från allt kristet" (Jaså?). Sedan följer lite sedvanligt gråt om hur svårt det är att vara kristen idag (nej det är det inte). Han skyller bland annat de sociala medierna för detta, HA! Sedan kommer lite skryt om hur han står fast i sin tro trots rådande tidsanda (åh, Birro, du är så rakryggad och fin, Jesus applåderar dig och ditt enorma MOD). Sedan kommer en hyllning till påven. Ja ni vet, han vill inte mörda homosexuella och tycker det är fel att ligga med barn. WOW alltså!
I och med den här krönikan lämnar Birro in sin avskedsansökan till Svenska kyrkan. Han ska nu bli katolik "fullt ut". (Är det bara jag som trodde att han redan var det? Är det någon som bryr sig vilken slags kristen han är?) Birro avslutar sin krönika med orden: "Det kanske inte är ett stort steg för världen..." Men vet ni, det tror jag visst att han tycker. Jag tror att Birro tycker att vart och ett av hans toalettbesök är det viktigaste i världen.

måndag 30 juni 2014

Siewerts elände

Åh, Siewert Öholm. Så uppenbart galen att det inte ens är lönt att bli arg när han sätter igång.
Snarare så tycker man lite synd om honom.
Jag menar, tänk att vara Siewert Öholm och leva i en värld där man kan se män pussas på tv (tidigt på kvällarna till råge på allt!), där kvinnor springer runt och förvärvsarbetar, där man inte slår barn med biblar i huvudet som en del av undervisningen, där kondomer ibland används, där Åke Green inte är envåldshärskare etc etc. Alltså det är så himla mycket som Siewert gråter över varje morgon han vaknar.